Av
Telefontid idag. De ringde från ortopeden. Chefen till och med. Pappas doktor och bekant. Vilket gjorde det hela lite lättare. han berättade att mitt korsband var av. Det finns två lösningar på det hela. Träning och operation. Har tränat, men det blir inte bättre. Så nu ska jag dit så fort som möjligt så de får kolla på knät och skriva in mig och sedan så blir det operation. Känns bra, men jag måste säga att jag verkligen har respekt för operationer. Jag är rädd för att bli sövd. Kanske för att det är första gången? Jag känner mig orolig. Jag har lixom ingen chans att påverka något. Det ska i alla fall bli skönt att få det gjort. Blir hårdträningn efter opeationen i ett halv år till ett år. Beroende på hur bra det läker och sådant. Även träningsdelen känns skönt. Jag är dock lite rädd för smärtan. Jag hoppas att det inte gör så ont som jag hade när skadan skedde. Det var hemskt. Jag får väl vänta mig det värsta och bli positivt överaskad.